Det är jättelätt att köra bil på datorskärmen, eller på platt-teven, men när man sitter där bakom ratten så är det inte riktigt samma sak. Jag trodde väl egentligen inte det heller, men att det skulle vara så annorlunda kunde jag aldrig ana. Men ganska snabbt så lärde jag mig kontrollera alla pedalerna, samtidigt som jag höll koll på vägen och i dikena och nu är det faktiskt ingen "big deal" längre. Det går liksom på automatik. Men vissa delar av att ta körkort var mer läskiga än andra, det kan jag erkänna. Det som kanske skrämde mig mest var nog halkkörningen. Jag hade hört berättelser om hur folk hade kört över personal på halkbanan, och andra berättade om hur lätt det var att bli underkänd. Så det var inte konstigt jag var lite skraj.
Vi hade kollat in Bromma halkbana jag och min körskolelärare. När vi sedan kom till platsen så skakade mina knän rejält, och när vi fick sätta oss i bilarna så var det inte utan att jag mådde lite illa. Sen när vi kom igång släppte det. Jag fick börja med att köra ganska fort på en raksträcka, och sedan bromsa. Det gled... Sen fortsatte vi till en del av övningsplatsen där jag fick prova att köra i en svag kurva. Bilen snurrade nog fyra varv innan det tog stopp. Andra övningar vi gjorde var att väja för älgar (inte riktiga älgar då, utan koner som var utställda) och det var faktiskt riktigt kul. Nu vet jag hur bilen beter sig om det är halt ute, så jag känner mig mycket tryggare.