Gud vilken sommar det har varit. Riktigt jobbig. Det är skönt att det är höst. Det brukar aldrig vara någon som håller med mig om det, jag vet. Jag är pinsamt medveten om att jag är ensam om att gilla höstarna och inte gillar somrarna. Jag tycker somrarna brukar vara jobbiga. Värst är det på soliga dagar, det är som om alla förväntar sig att det måste bli så där "underbart" och man måste ut och bada och allt är bara helt hysteriskt. Då gillar jag regniga somrar bättre, för då finns det inte lika många måsten, att man måste åka ut och bada, och ha hysteriskt roligt.
Det har varit så många fester en här sommaren. Jag har haft så jobbigt. Det är en fest som var riktigt rolig, och det var när min syster berättade att de väntade barn, hon och hennes pojkvän, och jag ska bli moster. Jag älskar det och bara väntar på att bebisen ska komma ut - jag vet det brukar dröja nio månader, men nu har halva tiden gått så jag tycker det börjar dra ihop sig och bli dags snart. Syrran och hennes pojkvän hade hållit allt hemligt. De bjöd in mig (trodde jag) på en vanlig middag med våra kompisar. Men när jag kom dit hade de bjudit mamma och pappa också, och en massa andra släktingar. Inte ens när de hade dekorerat med ballonger med ordet baby, fattade vi vad det handlade om, tills de berättade nyheten. Så himla mysigt! Nu ska jag handla bebiskläder!